Efter dagens spårning börjar jag inse vilken enorm kapacitet Crut har, och det är min uppgift att plocka fram allt som finns där inne.
Denna gången la jag ut 16 tennisbollbitar, hälften så stora som i förrgår, och spåret var något längre än sist. I börjar var han lite skällig men han markerade ändå föremålen. Efter ca 15 meter lugnade han ner sig och spårade så sjukt inihelvetes (ursäkta svordomen) bra! Jag trodde knappt att det var sant… Jag missade ett föremål, men Crut visade tydligt för sin tröga matte att det ligger faktiskt något här. Att ha föremål i spåret som han tycker är så roligt att markera har gjort honom mer spårnoga. Han drar inte alls som förut utan det går lugnt och fint till, han har nosen mycket bättre ner i backen och följer i fotspåren betydligt bättre.
Om ni också har problem med föremål (eller en slarvig hund) i spåret, kan ni läsa om hur jag har tränat här. Jag kan starkt rekommendera det här träningssättet. Självklart passar det inte alla att träna just såhär, men för oss har det fungerat helt exemplariskt.
Jag är helt lyrisk över vilken fantastisk hund jag har fått tag på!
Den här synen när vi spårar är numer blott ett minne
