Det där ögonblicket då man bara vill strypa hundjäveln

Idag på eftermiddagen var Crut förjävlig. Imorse var han så lugn och fin och på lunchen fick han springa lös en bra stund och ett långt spår. Han spårade jättelugnt, inte ett enda skall. Sen var han ensam hemma i tre timmar medan jag var i skolan. På eftermiddagspromenaden var han en ren pina. Det finns ju ingen logik, han hade redan fått ganska mycket aktivering och borde vara ganska nöjd, ändå var han superstressad.

Han skällde mycket, visserligen slutar han bara jag går runt i en cirkel, men han började igen flera gånger. Han stressade upp sig över småsaker, som att gå över vägen. Varje gång vi korsade en väg började han skälla. Vi gick i 1,5 timme, och i mitten på promenaden var han lugn. Sen började han stressa igen. Försökte träna lite balans, men han började bara skälla, hoppa och bita mig i armen.

När vi nästan var hemma kom en motorcykel som Crut kunde följa länge eftersom den först körde förbi oss, sedan stod stilla i en korsning och körde samma håll som vi gick så att den körde förbi en gång till. Det var en såndär sportmotorcykel som låter mycket. Crut blir uppstressad av motorfordon eftersom han har blivit rastad med fyrhjuling.

Efter det stressade han mycket, vi såg en hund på ganska långt håll. En som brukar skälla på honom, så han började skälla. Han skäller oftast inte på hundarna, utan han stresskäller när han ser dem. Precis samma skall som när vi går över en väg till exempel. Där rann bägaren över för mig.

Ja vad gör man då när man bara känner att man vill strypa hundjäveln?

Jag vände, gick tillbaka en bit, satte Crut i ett hörn mot en byggnad och tog ett helt gäng djupa andetag för att samla mig. Jag har vanligtvis ett enormt tålamod med Crut, men jag kör 5:2 dieten och idag har jag fasta. På tom mage, precis innan mitt enda mål för dagen har jag inte riktigt samma tålamod.

Det hjälpte i alla fall att ta en paus, han lugnade ned sig så att vi kunde gå de sista hundra metrarna hem utan skall och stress. Det gäller att bita ihop.

20140313_102847

Älskade hund, ibland är du fruktansvärt jobbig.

Annonser

6 reaktioner på ”Det där ögonblicket då man bara vill strypa hundjäveln

  1. Å jag har också haft en sån dålig promenad nu på kvällen. Båda var helt galna, gick inte få nån hejd på skällandet och de lyssnade inte för fem öre. Tryckte till slut ner Theo i snödrivan 😦 Nä en paus är bättre och försöka få tillbaka lite ork och tålamod. Ta nya tag imorgon.

  2. Och jag har också en billig hund just nu. Sen ett par veckor är det ”nått”. Lyssnar inte, rastlös, drar plötligt i kopplet betydligt mer, väldigt hundintresserad och svår att ”nå”. Kanske kryllar det av löptikar just nu eller också är det den sista hormonsnurren. Tycker att han har backat i utvecklingen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s