Dasta!!

Jag skulle ut och springa med Crut idag. Som vi brukar göra, han tycker inte det är särskilt roligt och drar inte så mycket. Men han brukar åtminstone följa med. Idag gick han och gömde sig och när jag försökte få på honom selen nafsade han tom mot mig… Okej fine, vill han inte springa så får han väl vara utan rastning och jag får springa själv. Men det fick mig att sakna Dasta så oerhört mycket. Hur mycket kan man egentligen sakna en hund?

Det var så sjukt längesen jag träffade Dasta nu. Det är mindre än två veckor kvar tills vi har både henne och Sol hemma. Och tur är det för jag står inte ut längre. Precis som förra gången Dasta hade valpar har jag plockat undan alla hennes saker för att slippa påminnas om henne. Jag har fokuserat på valparna, framför allt Sol och försökt att inte tänka på Dasta för så fort jag börjar tänka på henne är jag på väg att börja gråta.

Att Crut inte ville springa idag fick mig verkligen att tänka på Dasta. Hon hade aldrig bangat på att följa med, världens bästa springsällskap. Hon är inte stor och stark med långa snabba ben, men hon är min lilla arbetsmyra, dragråtta, som aldrig ger upp. Hur trött hon än är fortsätter hon jobba tills jag säger stopp.

Ikväll fick jag helt enkelt springa ensam. Något jag bara gjort ett par gånger förut, pga skadad hund. Jag sprang 6 km och hela tiden tänkte jag på Dasta. Jag tänkte på hur hon är, på allt vi har gjort tillsammans och allt vi ska göra tillsammans i framtiden. Jag sprang och grät samtidigt för att jag saknar henne så mycket. Löjligt att sakna en hund så mycket kanske vissa tänker, men hon är ju min bebis och min bästa vän. Ikväll försökte jag vara lika duktig pch stark som Dasta. Jag låtsades att jag var hon och hur jobbigt det än var så fortsatte jag att öka farten och ta i allt vad jag orkade, samtidigt som jag knappt såg något för tårarna i ögonen.

Snart är du hemma hos mig igen.

 

 

Älskade hund!

Utrustning

För att få ett bra träningsresultat är det faktiskt ganska viktigt att man har rätt utrustning. Till exempel att ha en bra ergonomisk spårsele. På Chilla och Dasta funkar det bra med Hurttas Y-sele, men det passar inte Crut. Han drar mycket i spåret och Y-selen funkar inte riktigt då. Han får svårt att andas och vi måste ofta pausa för att han ska hämta andan. Jag testade med EzyDogs sele istället, visserligen den också en Y-sele, men med bredare bröstplatta. Det hjälpte inte heller. Min mor fick skicka Chillas nomesele till oss, och igår testade vi den. Åhej vad bra det gick! Han kunde plötsligt andas och då gick hela spåret så mycket enklare. Den är visserligen ganska stor på Crut, men den får duga så länge. Så småningom ska han få en egen nomesele, en camofärgad från björkis såklart.

Ha detta i bakhuvudet i all hundträning, om något inte funkar som det borde kan det faktiskt bero på att något inte stämmer med utrustningen. Det kan vara allt från täcke till halsband som inte funkar på ett bra sätt för dig och din hund. Testa er fram!

untitled
En av de absolut bästa selarna på marknaden, från http://bjorkis.com/