Skrytinlägg

I brist på träning denna helgen drömmer jag mig tillbaks till de senaste träningspassen. Ett riktigt guldpass var i måndags. Jag har varit lite halvdålig på att träna med andra och mycket störning med Sol, vilket gjort att hon blir betydligt sämre när det är mer runt omkring än hon är van vid.

I måndags var vi i alla fall på den öppna gemensamma träningen på klubben. Det var lite prova-på-lydnadsträning, jag går mest på de träningarna för att Sol ska få träna med störning och många andra hundar runt omkring. Hon skötte sig galant, verkligen! Förra måndagen och i början på detta passet var hon väldigt störd när någon hund körde agility precis bredvid lydnadsplan. Hon går igång och blir taggad på det. Vi hade också en liten hund bredvid oss som lät väldigt mycket när den lekte och den blev Sol också störd av och ville leka med. Det tog en liten stund, men sen hade hon fullt fokus på mig och struntade både i morrande lekande hundar och agilityhundar. När passet var slut körde vi ett eget träningspass. Det var ett gäng till på lydnadsplan, så det var ganska trångt. Det kryllade av folk och fä uppe vid klubbstugan intill planen och precis intill körde de fortfarande agility. Jag hade Sol lös och hon hade inte en enda (synbar) tanke på att göra något annat än att vara med mig och hon gjorde dessutom ett riktigt bra lydnadspass. Så himla härlig känsla att ha en hund man kan lita på, som kan vara lös trots massor av störning och jag behöver inte oroa mig minsta lilla för att hon ska sticka och hitta på bus eller dumheter. Fantastiska hund! Jag har sagt det från första stund vi fick hem Sol och säger det igen, den hunden är allt jag någonsin kunde önska mig plus lite till. Helt jävla underbar rakt igenom!

IMG_20170428_152626_353IMG_20170510_200125_653

Bästa lydnadsloppan 😀

IMG_20170516_230131_551

En bild från i tisdags då jag fyllde åt och husse inte kunde säga nej till att följa med ut i skogen med hundarna 😉 Sol fick ett hussespår med fem pinnar och två vinklar. Alla pinnar in och fina vinklar. Heja spårkelpien! Hon har vuxit ur morsans sele så nu får hon låna Cruts istället, men den är lite stor. Snart dags att måttbeställa en egen björkis nomesele till lillan.

Dasta fick också ett spår, hon är ju duktig på att spåra och gillar att göra det. Men det känns inte som att hon jobbar på samma sätt i spåret som de andra två, hon spårar på så lugnt och fint och hittar sitt godis på slutet bara, känns som att vara på promenad med henne men hon går i spårkärnan hela tiden, haha!

Sen fick ungdomarna träna uppletande också. Både Crut och Sol letade på riktigt bra. Crut brukar kunna bli stressad och skalla till och inte slå på nosen men han jobbade riktigt bra hela tiden. Sol har haft en tendens att söka jättebra på första skicket och sen ”ge upp” när hon hittat ett föremål och det går inte riktigt att få ut henne på djupet igen. Men denna gången jobbade hon super. Kul också eftersom det var första gången vi tränade uppletande efter att hon sprang in i en stubbe och skrek till och tappade allt driv då hon troligtvis blev lite rädd eftersom hon fick ont… Skönt att det inte satt kvar!

Åh nu vill jag ut och träna! Men istället måste jag nog lägga mig och vila 😦

Energiboost

Det är väl fantastiskt vilken energi våra hundar kan ge oss?! Vi har varit på kalas idag och jag var så himla trött och opepp när vi kom hem vid halv sex. Men hundarna skulle ju ha en promenad åtminstone. Jag kollade instagram och fick se massor av bilder på andra som spårat idag. Det gjorde mig sugen på att också spåra! Jag tog med mig spårpinnarna från frysen och packade in hundarna i bilen. La ett ca 200 meter långt spår med sex pinnar och tre vinklar på en åker till Sol. Sen gick vi en halvtimme i skogen. Jag var så himla trött, tunga fötter och tunga ögonlock…

Kom tillbaks till bilen, selade på och åkte iväg bakom Sol. Vilken fröjd! Första pinnen greppade hon inte men stannade och tog den när jag lekte lite med den. Efter det tog hon varenda pinne och det blev julafton varenda gång. Fasen vilken spårhund jag har i henne. Hon är fortfarande lite osäker på vinklar men träningen börjar ge resultat, det är ändå inte många spår vi hunnit med sen vi började vinkla. Så fantastiskt spårnoga med nosen i backen. Det var hyfsat nygödslat på åkern men det var inget som berörde Sol överhuvudtaget. Heja Solen! Efter det fantastiska spåret var min trötthet som bortblåst. Sol fyllde mig med energi! Istället för att packa ihop och åka hem fortsatte vi träna lite till.

Vi tränade på att greppa och hålla fast i bitstocken. Springa och hämta och komma tillbaka och fortsätta leka tillsammans istället för att försöka döda den själv. Sol fick också träna passivitet, hon lägger sig ganska snabbt men kan ibland resa sig upp och vandra runt lite innan hon lägger sig igen. Betydligt lugnare än Crut i alla fall!

Jag var sugen på ännu mer träning! Tänkte att Crut skulle få göra något också så jag vallade en uppletanderuta på åkern. Jag har aldrig kört uppletande utanför skogen. Men se det gick ju bra det med. Crut hämtade båda två föremålen direkt. Jag blev sugen på att träna uppletande med Sol också så även hon fick två föremål som hon tog klockrent! Sen var jag sugen på att träna lite till så Crut fick leta upp två nya föremål. Då blev det lite mycket spring och lite hjärna. Att jag aldrig lär mig att sluta i tid! Dasta fick bara en godisruta, hon kan ju inte hämta föremål. Sen åkte vi hemåt, hundarna trötta och nöjda och jag fylld med ny energi.

I förmiddags innan kalaset körde jag ett lydnadspass med Sol. Vi tragglar på med siktet inställt på startklass. Idag tränade vi på ingångar, fotposition, fot, stadga, apportering och sitt/ligg. Vi kämpar vidare med att hon ska kunna hålla kvar apportbocken även när hon sätter sig ned, att hämta är absolut inget problem. Sol älskar apportbocken mer än sina favoritleksaker! Jag började säga loss innan belöningskommandot och det verkade hjälpa henne att förstå att hon skulle hålla kvar tills jag sa det. Vi fick några fina lyckanden men också några misslyckanden. Vi jobbar vidare med den. Dasta fick träna slalom och stegen och Crut lite rallylydnad. Han var lite skällig men annars börjar det likna rally nu.

Sol fick följa med på kalaset och socialisera sig med alla människor och barn. Hon är guld i sådana lägen, så lugn. Nu tar vi kväller! Fortsatt trevlig helg allesammans 🙂

20170422_11200020170422_113827IMG_20170422_115309_193

Några bilder på Sol från förmiddagens lydnadsträning. Passivitets-Sol!

HöstGuld

I helgen var jag på Kalmars agilitytävling HöstGuld och tävlade med Dasta och var funktionär. Det var Dastas första tävling sen valparna, vi hade bara haft tre veckor på oss att träna. Jag är så jäkla nöjd med min hund! Om hon är så här bra utan träning, jag vågar knappt tänka på hur jäkla bra hon kan bli om vi får tid att träna och åka på mer tävlingar.

Det var dubbla klass 1. Första agilityloppet var Dasta sjukt övertaggad. Hon bara flög fram och jag hann inte med. Det blev en del snurrar framför hinder, tre vägran och disk men ändå en bra känsla och hon var med mig hela tiden. Inför resterande tre lopp såg jag till att hålla henne lugn inför starten.

Andra agilityloppet satte vi! Jag hade inte räknat med något bra resultat där eftersom hon hoppar på nedfarterna. Men när vi kom in på upploppet hörde jag klubbkompisar skrika och jag hann tänka vaaa är vi felfria?! Körde järnet på sista raksträckan och tyvärr rev Dasta näst sista hindret. Så surt! Om det inte varit för det hade vi kommit trea och fått pinne. Nu blev det en sjätteplats istället och bästa tiden för de med fem fel.

Båda hopploppen var riktigt roliga och kändes såå bra men tyvärr blev det fem fel på slalomet i båda loppen plus ett rivet hinder i det ena och en snurr (vägran) framför en tunnel i det andra. Jag sprang för sakta så hon vände sig om efter mig. 

Nu vet vi vad vi ska träna i vinter. Kontaktfält, slalom, raksträckor och hoppteknik. Dags att ladda om inför Sydostcupen och KM på hemmaplan på lördag. Ska försöka hinna med ett par träningspass i veckan.

Sol var också med på tävlingen. Hon miljötränade och charmade alla på området. Det kändes som att ha en labrador, lite rultig och viftade på hela kroppen. Förut var hon lite osäker på andra hundar men det har tydligen gått över för nu var hon skitglad och ville hälsa på alla hundar och människor. Vi träffade en annan kelpietik som Sol lekte med och trodde att hon hade fått en ny mamma! 

På söndagen var jag skrivare halva dagen. Det var jättekul att sitta i tältet och se massa klass-3-hundar. Men sen var jag tvungen att åka hem till mina egna hundar. Vi åkte ut i skogen och spårade. Jag testade att byta ut en av Cruts leksaker mot en spårpinne och han tog den utan tvekan och ville inte ens släppa för att leka som belöning. Heja Crut!

Skitväder, spår och miljöträning

När det är såhär dåligt väder blir hundträningen lidande. Är jag ensam om det? Vi har haft extremt blåsigt och väldigt mycket regn i säkert en vecka nu. Fruktansvärt tråkigt och tröttsamt. Jag borde verkligen ha tränat agility eftersom vi ska tävla på lördag. Men motivationen finns liksom inte. Kelpies gillar inte regn, det är med stor tveksamhet de går ut när det regnar. Och därför har det ekat tomt här också, eftersom vi inte har gjort så mycket, och lite för att jag har hemskt mycket plugg just nu.

Promenaderna kan vi ju inte undvika, så vi har släpat oss ut och gått några långa blöta rundor. Men träningen sker inomhus i detta höstrusk. Dasta har tränat på tasstarget (kontaktfältsträning) och balans på pilatesbollen. Sol har jag tränat grunder med, ögonkontakt och handtarget. Crut har inte fått träna så mycket. Jag upptäckte att han blir som tokig när det är hans tur då vi tränar inomhus så det har helt enkelt blivit mycket passivitetsträningen i hundrummet för hans del. Några lugna fokusövningar och lite balans på pilatesbollen också.

I fredags var det uppehåll en stund så då släpade jag med sambon ut i spårskogen. Sol fick sina första spår, med retning och husse/matte i slutet. Vi gjorde tre stycken korta spår, jag höll i linan på första och andra. Det var häftigt att se vilken skillnad det blev på henne så snabbt.

Sambon fick lägga spår till Crut och även gå det med honom. Han har som de flesta män nog har, lite svårt att släppa loss och leka med hundarna. Han har ju knappt tränat hund alls, detta var andra gången han spårade med Crut. Så jag la hård press på honom och sa att det är väldigt viktigt att Crut leker nu för annars kommer han förstöra Cruts nyfunna föremålsintresse i spåret (ja, jag överdrev lite). Men det hjälpte! Crut lekte jättebra med Calle som kunde vara rolig.

Dasta fick också sitt första spår sen innan valparna och hon spårade superduktigt. Det är roligt att tänka tillbaks på hur hon var i början. Hon hade alldeles för bråttom och missade varenda vinkel. Nu har hon lagom fart, ändå tryck i linan och spårar noggrant.

I helgen blev det en del miljöträning för Sol. I lördags var vi hemma hos min mamma, första gången hon var där. Stencool såklart. Hon fick hälsa på Chilla och min gamla katt Messi som bor där. I söndags fick Sol följa med hem till mina svärföräldrar, utan de andra hundarna som stöd denna gången. Hon var nyfiken på deras lilla hund och ville gärna hälsa men det ville inte Dixie. Sol hade inga problem att koppla av utan sov sig igenom den största delen av besöket. Sedan på kvällen fick hon hänga med mig till klubbstugan på agilitymöte. Där charmade Sol hela gänget. Lika cool som alltid. Hon kollade in läget och hälsade på alla. Sedan när mötet började somnade hon på sin filt och sov tills mötet var slut, då gullade hon lite till med alla människor innan vi åkte hem. Jag älskar den här hunden. Hon har ett sånt härligt lugn som jag saknar hos framför allt Crut. Det gäller att bevara det lugnet!

Idag blev det spårning igen. Det har regnat hela dagen men framåt kvällen kikade solen fram bakom molnen så då åkte vi ut till skogen. Jag kände framför allt att jag behövde göra något roligt efter allt plugg hela dagen. Det blev en promenad och spår för alla tre. Inget särskilt med Dasta, hon spårade lugnt och säkert som vanligt. Sol fick sina två första spår med liggtid och utan retning. Det första var lite osäkert men på spår nummer två verkade hon ha fattat galoppen och spårade jättebra. Jag älskar hennes föremålsintresse, efter spåret fick hon leksaken och bar den hela vägen till bilen. Skillnad mot de andra. Crut släpper när jag inte gör leksaken rolig längre. Dasta springer iväg med leksaken och när jag ropar på henne kommer hon och lämnar kvar leksaken. Heja Sol, du är bäst! Eftersom Crut var sist var han riktigt taggad då han hade suttit i bilen och laddat upp. Han spårade väldigt bra men med väldigt mycket tryck i linan. Jag hade lagt ett spår med tre vinklar och en leksak i varje hörn till honom, plus en på slutet. Inte en enda miss, kanonbra!

14600605_10154676709833447_1977115710_o.jpg

Imorgon lovar jag att jag ska träna agility, och på torsdag (även om det regnar). Skärpning Emma!

Hundhelg

Den här helgen har jag haft en riktig hundhelg! Min sambo jobbade dygn så jag var ensam med hundarna från lördag morgon till söndag kväll. Vi hann hitta på massor av roliga saker tillsammans!

Först gick min pappa och jag en vandringsled med Crut och pappas golden Demsi. Sen packade jag in alla tre hundar och träningsgrejer i bilen och körde mot klubben.

Dasta och jag tränade agility. Jag har kommit fram till att jag behöver träna på banor. JAG, inte Dasta. Jag måste verkligen gå en kurs i handling med Dasta, kan behöva lite experttips för hur jag ska handla den hunden. Det är stor skillnad på en liten kelpie och en klumpig golden… Jag ska prata med agilitysektorn (som jag är med i) och se om vi inte kan ta hit någon instruktör, typ Matilda Hemborg, under hösten. Vi har redan en kurs bokad för Annica Aller men det blev så dyrt att jag inte har råd (fattig student). Dasta behöver finslipa slalomet lite, men oftast sätter hon det bra nu. Vi behöver träna på olika ingångar och öka hennes säkerhet och därmed farten. Sen är det ju de där j*vla kontaktfälten, Dasta hoppar på nedfarterna på balansen och A:et. Jag försöker fixa det provisoriskt till de kommande två tävlingarna och sedan ska jag använda vintern för att lära in ett targetbeteende på kontakfälten.

Dasta supertaggad på agility och Sol har inga problem att vara ensam i bilen.

Crut fick träna lydnad. Han har troligtvis fått en sträckning i vänster bak. Efter att ha sprungit mycket haltar han kraftigt efter att ha legat stilla en längre stund men går sedan som vanligt igen. Jag hade två veckors koppelvila men det kom tillbaks igen så nu kör vi tre veckor till i koppel. Därmed blir träningen med honom begränsad. Vi tränade linförighet, att han inte ska hoppa på mig i starten när jag säger fot. Vi la också fokus på att skilja mellan sitt, ligg och stå. Crut tar ofta fel på vad jag säger… Dessutom tränade vi stadga vilket han blivit sjukt duktig på under sommaren då vi tränat mycket på det.

Sedan körde vi vidare till ett närliggande träningsområde, där Sol fick miljöträning. Vi tränade lite passivitet. Att gå på röd mark, vilket var väldigt spännande, hon luktade jättemycket på det konstiga materialet först. Vi lekte på en ny plats, fotbollsplanen. Och så fick hon vara uppe på höjdhoppsmadrassen, ytterligare ett nytt underlag. I närheten spelade de typ landhockey, det small i alla fall väldigt mycket om dem, det körde en del bilar vid parkeringen intill och var en del folk i rörelse så det blev bra träning för lillskruttan.

Sen åkte vi vidare igen, in till stan denna gången. Där fick alla hundarna varsin stadspromenad. Reflekterade över vilken skillnad det är på Crut nu mot när vi bodde i Kalmar. Då började han skälla vid övergångsställen, eller bara när vi gick över vägen. Nu kan vi stå still och vänta medan en bil passerar och sedan går han lugnt över vägen. Dessutom tar han ofta kontakt med mig och drar inte i kopplet. Otrolig skillnad! Dasta gillar inte stan, hon vill alltid springa lös, men hon sköter sig i alla fall. Lilla Sol, det går inte så snabbt att gå med henne i stan. Det är mycket att titta och nosa på. Spännande cyklister, fåglar, människor, musik osv. Det är väldigt mycket för henne att ta in och detta var bara andra gången hon var i stan.

Vi kom hem framåt åtta på kvällen, då var både jag och hundarna helt slut. Det var skönt med en lugn kväll med filmtittande i sängen och mys med hundarna.

På söndagen ville jag vandra mer så Crut och jag åkte ensamma till en vandringsled en bit bort och gick en tur där. När vi kom hem rastade jag tjejerna och sedan åkte vi alla till min kära farmor. Crut och Dasta fick vänta i bilen. Det var Sols första hembesök hos någon annan. Hon vågade inte gå in i trappuppgången så jag bar in henne, satte ned henne innanför farmors dörr, hon sprang in superglad, kollade läget lite, hälsade på farmor och somnade sedan. Jag gick ut med henne en gång, annars låg hon och sov hela tiden när vi var där. Miljöstark, hon sköter sig ju bättre än de vuxna hundarna!

Efter farmorbesöket åkte vi ned i skogen bakom klubben. Jag la ett spår till Crut och gick en runda i skogen med alla tre medan det låg till sig. Kom på att spårlinan hade blivit kvar hemma, tur då att man har ett gäng hundar för det blev ju en rätt bra lina av tre läderkoppel ihop. Crut spårade dunderbra, markerade alla tre leksaker och lekte, stannade vid båda snusdosorna och väntade på gotte. Han har gjort en otrolig utveckling i spåret. Så stolt över hur han jobbar i spåret! Mindre stolt över mig själv som tar tillbaks honom ”nämen där gick jag inte, jag gick ju här”, det visade sig att Crut hade rätt för leksaken låg precis där han hade gått. Hehe… lärdom av detta? Lita på hunden!

Innan hemfärd blev det agilityträning med Dasta igen. Det var samma bana som dagen innan. Vi tragglade kontaktfält mest och körde igenom banan ett par gånger. Sedan lekte jag lite med Sol innan vi åkte hem. Var inte hemma förrän åtta på kvällen igår heller. Helt slut med kanske ännu tröttar hundar.

Idag är det vilodag som gäller för hela gänget!

14536835_10154653226928447_1262179096_o.jpg

Världens bästa valp!

 

Ominlärning av moment

På senaste har jag börjat med att lära om ställande under gång och framförgående, då de båda blivit lite fel från början av olika anledning.

Ställande under gång

Det här var det lättaste. Jag har använt kommandot ”stanna”, av lathet egentligen, det är ju lättare i inlärningsfasen. När man sedan kommer lite längre i lydnaden är inte det där ”stanna” så mycket värt. Crut hade ju ingen aning om vad stå var. Det går inte att få honom att ställa sig från sittande/liggande om jag har ”stanna” som kommando för stå. Det säger ju sig självt, även om själva momentet ställande under gång blev snyggt med ”stanna”. Nu har jag jobbat med att byta ut kommandot till ”stå”, vilket var relativt enkelt. Jag har jobbat med det på tre olika sätt.

Jag började med att låtsaskasta en leksak, då springer han ut och tvärnitar, precis när han ställer sig har jag sagt ”stå”. När han började fatta detta (ibland la han sig ned) började jag backa med honom framför mig. Till en början stannade jag själv då kommandot ”stå” kom, när jag såg att han blev säkrare och förstod fortsatte jag själv att backa en bit. När han var säker på det började jag gå fritt följ, då stannade jag själv också i början. För att sedan kunna utföra momentet i sin helhet. Under de här träningspassen har jag hela tiden backat tillbaks och upprepat de tidigare stegen för att variera träningen och påminna hunden.

Framförgående

Det här var det svåra eftersom jag har fått ett kraftigt oönskat beteende i framförgåendet. Jag gick lydnadskurs med Crut våren 2015. Då hade jag aldrig tränat framförgående, vare sig med Crut eller någon annan hund. Jag valde det som ett av momenten att fokusera på under kursen. Det skulle jag inte ha gjort med den instruktören…

Vi använde oss av sådana ”framförgåendepinnar” med sugpropp i toppen att lägga belöningen på. Enligt instruktioner jobbade jag upp Cruts vilja att gå till pinnen. Den viljan växte och blev lite väl stor. Han drog som en vettvilling och skällde. Ibland skällde han lite och ibland extremt mycket. Jag som känner Crut upplevde skällandet som ett stort problem men instruktören sa bara att det är lätt att fixa till sedan. Hon menade att nu ska vi bara fokusera på att få honom att gå till pinnen, kunna stanna framför, ta belöningen, vända och gå likadant tillbaks till den andra pinnen. Sedan var kursen slut och där stod jag men en galet skällande hund och utan instruktioner om hur jag skulle gå vidare. Så fel det kan bli, jag skulle ha ifrågasatt mer. Men det har jag lärt mig nu, instruktören har inte alltid rätt – JAG känner min hund bäst.

Efter detta lät jag momentet vila till våren 2016 då jag frågade Helen Kjellander hur jag skulle göra detta. Hon tittade på momentet och gav mig lite tips. Men sedan har jag låtit momentet vila ytterligare till i fredags. Det enda jag har jobbat med lite sen i våras är att Crut ska kunna sitta framför pinnen med belöning på utan att skälla. Det har tagit mycket tålamod att bara komma så långt.

Nu har jag hur som helst fått honom lugnare i samband med de här förbannade ”stresspinnarna”. I fredags började jag träna honom på att stå framför pinnarna, med mig bakom, i slakt koppel och sedan få gå fram och ta belöningen på ”varsågod”. Första passet med den träningen resulterade i mycket skall och en frustrerad hund. Kanske var matten också något frustrerad.

Ikväll körde vi ett sådant pass igen. Och tänka sig nu fattade han grejen. Inte ett enda skall på hela passet. Han satte sig ned några gånger men en gång såg jag att han var på väg att sätta sig ned men kom på själv att han skulle stå. Sjukt imponerad att han fattat så snabbt och dessutom höll sig relativt lugn. Nu får jag in ”stå”-träningen på ytterligare ett ställe då jag använder mig av det kommandot här med. Nästa steg är att utöka avståndet till pinnen.

20160905_192454.jpg

Innan vårt lilla lydnadspass idag körde vi även ett pinnspår på gräsplanen. Pinnspåren har fått vila i en månad medan vi gick på sökkurs. Crut hade inte glömt hur man gör. Jag upplever att vila många gånger ger ett bra resultat. Han markerade alla 12 pinnar med frivilliga liggmarkeringar. Snart kan jag nog börja köra pinnspåren i lina, just nu använder jag bara ett vanligt koppel.

20160905_210951 (1).jpg

Crut har aldrig legat särskilt mycket i sängen. Han är mer en soffhund. Vi köpte en ny säng i söndags och nu har han börjat ligga där. Den var tydligen skön!

Regnträning

Jag har försummat Crut något fruktansvärt i veckan. Jag har varit helt slut och utarbetad, knappt orkat gå med honom ens. Men egentligen är det nog väldigt bra för Crut med några vilodagar, och inte verkar han ha lidit någon nöd direkt. Idag hade jag i alla fall återfått lite energi så efter jobbet gick vi en långpromenad.

På promenaden träffade vi ett rådjur, jag kallade in Crut och satte jag mig på huk för att ge honom godis. När jag sedan reste mig upp och Crut sprang iväg såg jag en kanin precis bredvid mig. Den studsade över stigen mitt framför fötterna på mig och fortsatte ned i skogen helt lugnt. Skumt, vildkaniner brukar ju vara väldigt skygga.

Efter promenaden gick vi ett pinnspår med 14 pinnar, ca 15 meter mellan varje. Crut var lite skällig vid pinnarna i den första delen av spåret, något han inte brukar vara. Jag är ändå nöjd att vi fick alla pinnarna med in. Crut tycker spåret är roligare än till och med de bästa leksakerna så vi har fått jobba hårt för att få fram föremålsintresse i spåret.

När vi hade spårat klart började det regna, ganska rejält. Jag hade tänkt ut vad jag skulle träna under ett lydnadspass, men la om det lite för att utnyttja regnet. Med en kelpie, åtminstone de flesta jag känner, är det ganska viktigt att träna i regn. Annars är det rätt kört om det skulle regna på tävling. Istället för att träna sittande stadga fick han ligga i det blöta, och istället för att träna ställande blev det läggande. Och lite fritt följ för att kolla om han tappade någon fokus där på grund av regnet, vilket han inte gjorde. Platsläggningen låg han superbra på med grym fokus på mig. Däremot var han lite tveksam till läggande under gång, han verkade tycka att det räckte att ligga med framdelen, eller kanske bara stå still istället? Nåja några läggande fick vi till och nästa gång det regnar går det säkert bättre! Jag har ändå full förståelse att en hund från Australien inte vill ligga ned i kallt och blött gräs. Det är ganska skönt att de inte gillar regn, då kan man med gott samvete hålla sig mestadels inomhus när det är busväder.

På vår instagram finns en kort filmsnutt på en bugandes Crutis, emwi93 heter vi där för den som vill kika.

20160804_194251

Ligga i blött gräs i ösregn, uäk! Men ok om jag får korv…