Bondie vallar

I skolan hade jag en examinationsuppgift som gick ut på att göra en kortfilm på cirka en minut. Här är resultatet. Självklart valde jag att göra något som har med hundar och framförallt Kelpie att göra när jag kunde välja. Det är en film på min bästa kompis Lisas 10 månader gamla Kelpie Hårdehalls Bondi-Belle. Hon är efter Dragonheart Hope For Future och Aliborgs Binya Belle. Helt fantastisk hund!

Annonser

Oså kom Cruts eye tillbaka

Jag har varit så besviken över att Cruts vallning har blivit sämre sen vi flyttade från Mårtensby. Det är klart att både han och jag tappar när vi inte längre vallar varje dag, ibland inte ens varje månad. Men han har tappat så otroligt mycket av sitt eye och blivit sjukt bråkig. Han springer mest runt fåren och verkar inte riktigt våga flytta på dem.

När jag var på Mårtensby förra veckan fick jag chansen att valla med Crut. Och han var nästan exakt som vanligt, som innan vi flyttade därifrån i början på förra sommaren. Det blev en aha-upplevelse för mig. Hans vallning är platsbunden på ett sätt. Det gick bra att valla i början när vi flyttade hem, men med tiden tappade han mer och mer. Tillbaks på Mårtensby var han helt underbar igen, eyet var tillbaka och han sprang inte runt alls lika mycket.

Efter denna insikt har jag funderat mycket på vad det är som gör att han har tappat så mycket. Jag tror att det är osäkerhet. Där vi brukar valla går det en gammal tacka med de andra vallningsfåren. Den gamla tackan bråkar mycket med Crut. Sist vi vallade blev Crut väldigt trängd mellan tackan och grinden när vi gick in. På grund av den här tjuriga tackan tror jag att Crut har blivit lite rädd för att flytta på fåren/komma för nära dem. Jag vet inte hur jag ska gå vidare med problemet. Det bästa vore nog om den tackan togs bort från resterande får när vi ska valla…

När jag vallar här nere får jag höra att Crut inte har något eye, att han är en kroppsvallare och då blir jag nästan lite ledsen. Men så fan heller att han är, det är här hans rätta jag, och inte är det någon kroppsvallare!

20150513_182214 (2) 20150513_182215 (2) 20150513_182354 (2) 20150513_182445 (2) 20150513_182557 (2)

Äntligen känner jag igen min fantastiska vallhund igen! Nu är målet att han ska kunna gå lika bra här nere i Småland, för jag vet att han kan.

För övrigt kändes det helt underbart att vara tillbaks på Mårtensby. Jag visste inte att jag hade saknat det så mycket. Jag åkte nästan därifrån och kände mig lite kluven, var det rätt val att flytta därifrån? Jag insåg att jag har saknat alltihop väldigt mycket, hela den vardagen. Stället, gården, alla hundar, de fina fåren, ankorna, människorna, ja allting. Att bara gå runt och tänka hund och får hela dagarna, det är livet.

Fem kelpies – fem färger

I söndags var vi på torpet Hårdehall och vallade får. Crut var väldigt het och sprang mest runt, men efter att ha jobbat med honom en stund lyckades jag få honom att gå riktigt fint. Vi avslutade med ett pass i lina som gick helt okej, men inte så bra som jag vet att han kan gå. Det var fem kelpies med fem olika färger som var på vallningen. Vi tog en bild på dem tillsammans. FB_IMG_1430669289748 Från vänster: Orchis Fruesko, Evallens Chocolate Nanook, Hårdehalls Bondi-Belle, Aliborgs Binya Belle och Hårdehalls Blue-Meg. Det roligaste med detta är att alla hundarna är släkt på något vist. Binya är halvsyster med Blue-Meg (Vilja), de har samma mamma, Aliborgs Konomoola Kelis. Binya är mamma till Bondie, alltså är Vilja Bondies halvmoster. Binyas pappa Evallens Black & Tan Tazz är Cruts morfar. Viljas pappa Nellarou Modem är Frueskos (Lovas) farfar. Nanooks (Cruts) mormor Nellarou Cuddle Pie är Nellarou Modems kullsyster. Kanske är de släkt på ännu fler sätt längre bak i leden, men detta är vad jag spontant vet om. Kelpien är en liten ras. Inte konstigt att det är svårt att hitta en passande hanhund till parning…

Får får får

Nej, får får lamm.

Jag älskar att bo centralt och ha ”nära till allt”, som man brukar säga. Men jag har inte alls nära till allt. Det är långt till landet, skogen och framför allt till fåren. Jag saknar verkligen att bo på en gård med fåren utanför dörren. Dels för att kunna valla när helst jag vill, men jag saknar fåren som de är också. Förutom hundar så är får mitt favoritdjur. Jag har vuxit upp med får, och med vallhund blir de ännu mer värda. Jag tror att Crut och Dasta också saknar fåren, jag får lite dåligt samvete när jag tänker på att de inte får valla särskilt ofta längre. När jag var yngre drömde jag om att ha en häst, men ärligt talat, om jag fick välja idag skulle jag hellre skaffa får än häst.

Igår var jag på torpet Hårdehall hos Lonja med min bästa kompis Lisa. Vi bar lite grindar och donade, och vallade såklart. Bästa dagen på länge. Varför bor jag i stan? Undra om man kan ta kontakt med 4H-gården och få valla där mot att man hjälper till, jag antar att de har får.

Det bästa vore att bo en liten bit utanför stan och kunna ha några egna får. Jag älskar att bo på landet, men jag vill aldrig mer bo så långt bort från civilisationen som jag gjorde på Mårtensby. Fyra mil till närmaste stad, det är lite väl långt för min smak…

*Biter ihop och försöker tänka på alla fördelar med att bo i stan*

IMG_9734

Crut med fin attityd i fårhagen i våras.

20140612_111528

Crut vallar fina nyklippta får i juni.

20140612_110757

Dasta med de fina fåren.

IMG_9541

Dasta i våras.

IMG_9601

Hur vacker!?

 

35784_409717238446_7061258_n

Jag och mitt flasklamm Birk 2010. Numer är han ett fårskinn på min säng…

 

 

Saknar fåren ännu mer nu när jag ser de här bilderna! Speciellt dessa fåren. Jag var med dem under så lång tid, de var mina bästa vänner. Egentligen behövde jag ingen hund för att flytta dem, de gick oftast med mig ändå! Kommer speciellt ihåg en dag när ett av fåren skulle upp från hagen och in till fårstallet för att klippas. Killarna höll på att försöka skilja ut henne med hjälp av en border collie. Men hon sprang bara tillbaks till de andra fåren hela tiden. Sen kom jag utan hund, säger ”kom nu tackan så går vi” och hon följer mig hela vägen in i fårstallet, en sträcka på kanske 250 meter. Får är kloka djur!

I söndags var första tillfället på VP-kursen med Crut. Framöver kommer det förhoppningsvis bli mycket mer vallning för oss än vad det blivit på senaste. Crut var helt tokig i söndags, det var nästan lite pinsamt. Men han var ju så taggad på att äntligen få valla igen. Han gick lugnare hos Lonja igår. Jag hoppas kunna få till något mer träningspass innan nästa kurstillfälle, så att de andra får se vilken grym kelpie jag har!

Vilket luddigt inlägg detta blev, kvällstankar… god afton på er.

Vilken grym vallhund jag har!

Crut har verkligen potential när det gäller vallning. Det räcker ju att kolla in hans stamtavla för att förstå. En pappa importerad från Australien, en morfar med godkänt vallningsprov på både får och nöt, en mormor med working-anlag importerad från Australien bland andra. Med mycket eye och naturligt jäkligt bra avstånd kan det bara inte bli fel.

Jag verkligen älskar att jobba med fåren med Crut. Det är så jäkla kul att se honom i sitt rätta element och få följa hans utveckling. Han blir bara bättre och bättre för varje tillfälle vi vallar.

Idag var vi hos min mormor och morfar och vallade på oinvallade får. Det gick superbra. Crut börjar verkligen få självförtroende i fårhagen, han är modig! Hämten var sjukt fina med grymt avstånd, han tog verkligen ut kurvorna ordentligt. Dessutom lägger han sig klockan tolv, eller börjar eyea när han kommer upp. Han har lättast för vänsterhämt.

Vi tränade även en hel del fösning vilket också gick jäkligt bra. Det händer fortfarande ibland att han springer upp framför för att stoppa, men det går bättre och bättre. Han föser rakt med mycket eye och en bra bit bakom fåren. Han har börjat lägga sig där han är, förut sprang han tillbaks och la sig bredvid mig.

Jag har en vissling för ligg och en för inkallning. Dock kan jag inte vissla inkallningssingnalen på pipan. Jag känner att det är dags att börja träna på det och även fundera ut höger- och vänstersignaler. Vi siktar på VP!

Liten Pastabit är också duktig. Det är synd att hon har för dåligt självförtroende för att göra några längre hämt. När jag skickar henne en längre sträcka vänder hon nästan alltid och kommer tillbaks till mig. Är det någon som har tips på hur jag kan utveckla henne där? Dasta fick också träna mycket fösning, det är det hon behöver träna på mest förutom hämt. Det gick riktigt bra, hon gick väldigt fint med tanke på att vi inte har föst så mycket och att hon har haft lite svårt för fösning.

Eftersom det var ovana får ifrågasatte de hundarna lite. Dasta var nära på att åka på stryk. Då är det skönt att ha ett kommando som gör att hon kan sätta tackan på plats. Efter en liten tillsägelse från Dasta slutade tackorna att bråka med henne. I sådana lägen är det minsann inget fel på självförtroendet.

20141102_111042

Ordentligt med avstånd har herren.

20141102_105830Fåren var väldigt nyfikna på Crut.

20141102_110033

Fösning.

20141102_110844

Dasta föser.

 

Det måste inte vara en Border Collie för att det ska vara en grym vallhund!

 

Vallning

På förmiddagen vallade jag en stund med Dasta och Crut. Det gick jättebra med båda två. Crut var lugn och fin och la sig på vissling som aldrig förr. Dasta skötte sig också bra. När jag vallade med Dasta fick Crut vara med i hagen, han låg en bit bort. Ibland reste han på sig och ville vara med men då sa jag bara ”gå bort” så gick han och la sig igen, mycket duktigt!

20140612_110725
Såhär ser det ut när Crut tittar på när Dasta vallar

20140612_110751
Dasta

20140612_110752

20140612_110757
Duktig tjej

20140612_111226
Crut

20140612_111427

20140612_111537

I eftermiddag ska jag förhoppningsvis åka till veterinären och HD+AD röntga Crut.

Hoppande får på appellplan

Igår kväll tog jag med mig Crut ut på min ”appellplan”. Jag tänkte mest leka med honom, köpte nämligen en frisbee från Stadium igår som jag ville testa om han gillade. Jag tyckte att det var en superbra hundleksak. Det är en mjuk frisbee så de kan inte göra sig illa på den. Den kostade 39:-, eller så kan man köpa fyra för 100:-, hett tips!

Vi lekte en stund först och sedan tränade vi lite lydnad. Fåren i hagen bredvid samlades vid staketet och tittade på oss. Sedan hoppade en ut, så Crut fick valla in den igen. Sen hoppade tre till ut, Crut fick in dem också och vi vallade dem längre bort i hagen. Men de kom tillbaks igen och två får hoppade ut igen!

Jag lät dem gå kvar där så länge och tog ett spår som jag hade lagt i en annan hage på förmiddagen. Det gick ganska bra, Crut var lite skällig och ofokuserad, det blir så ibland. Alla spår kan inte vara perfekta.

Efter spåret fick Crut valla lite igen, för då flyttade vi fåren till hagen där spåret hade legat. De blev superglada över att få lite mer gräs att käka på.

Ibland blir inte träningen riktigt som man tänkt sig, som igår då lydnadsträningen förvandlades till vallning. Men det gör ju inget, huvudsaken är att hunden är nöjd och trött.

IMG_9601