Agility-Sol

Jag tränade lite lätt agility med Sol i höstas, men hon var ju så himla liten då. Hon fick träna på nedfarten på kontaktfälten, att stå med tassarna 2+2. Runda hinderstöd, springa genom lite tunnlar och smällträning på gungan. Sedan kom vintern. Vi har varit med på träning i ridhus några gånger, där har vi inte kunnat träna på kontaktfält. Eftersom det var gemensam träning har jag mest tränat med Dasta där och kört lite på slutet med Sol. Hon har utvecklats enormt under ridhusträningen. Hon har visat att hon har mycket fart och ett stort hindersug. Sols agilityframtid ser ljus ut.

Nu har vi äntligen kunnat börja träna utomhus igen. Balansbommen plockades fram på klubben förra veckan, jag var där samma dag och introducerade hindret som helhet för Sol. Jag fortsätter med 2+2 metoden på nedfarten, hon måste vänta på frikommando innan hon får fortsätta. Dessutom använder jag mig av en metod som jag lärde mig av Michael och Mandy, från agilityeliten i Holland. Det innebär att jag har Sol i koppel och sele och leder henne över balansen, på så sätt får hon ingen möjlighet att göra fel. Efterhand ökar jag farten och längden på koppel för att sedan ha henne helt lös, när hon är säker på hindret. Jag kommer göra likadant på de andra balanshindren också. Tror det är ett bra sätt att lära in kontaktfälten och inte lika tidskrävande som RC. Hon har i alla fall redan på två träningspass visat en stadig uppåtgående utvecklingskurva. Jag har även smälltränat på gungan i veckan. Jag kampar med Sol samtidigt som jag står vid gungan och smäller den upp och ned. Hon reagerar inte alls. Jag tror ändå att jag väntar med att ta upp henne på hindret, vi ska jobba med lite andra grunder först.

Annars har vi tränat mycket på fart och raksträckor, som är en av Dastas svagheter och därför tänker jag att jag måste se till att Sol blir säker på att springa rakt fram även om jag är längre bak. Vi måste börja träna mer på svängar. Sol är så satans snabb så jag hinner ju inte svänga henne om hon kommer från en raksträcka. Här hänger det ju mest på min handling, något jag måste jobba på och uppdatera.

För övrigt väntar vi på att slalombågarna ska transporteras tillbaks till klubben efter vintern i ridhuset så att vi kan börja lära in slalom. Det var lite om Sols läge när det gäller agility.

20170316_131544

2+2

20170316_131847

Posera lite på balansen.

wp-image-1251783983jpg.jpg

Sol på sin första agilitytävling HöstGuld i höstas. Den lockiga svansen är spårlöst försvunnen, lockarna har istället klättrat upp på ryggen…

Annonser

Fyraåringen

I lördags fyllde Crut fyra år. Det är väl gränsen till när en hund anses vuxen och helt mogen. Så redigare än så här blir gossen alltså inte, haha! Crut hade inte lika tur med vädret på sin födelsedag som Dasta. Det regnade och snöade i princip hela dagen. Jag hade egentligen tänkt spåra med Crut på hans dag, men det blev en sväng till brukshundklubben för lydnadsträning istället. Tjejerna fick träna agility. Dessutom en långpromenad i skogen och uppletande. På kvällen sprang vi en runda också. Ingen speciell dag alls, stackars Crut. Han fick inte ens någon present… Jag är inte jättenoga med hundarnas födelsedagar, inte så att jag bakar tårta till dem och sånt som jag har sett att andra gör. De vet ju ändå inte att de fyller år. Ett grattis och någon rolig aktivitet får räcka.

Planerna för Cruts framtid då? Jag fortsätter träna lydnad som om vi någon gång skulle tävla, men det ska vi ju troligtvis inte. Jag har funderat lite på rallylydnad och nosework. Kanske skulle han kunna tävla i någon av de grenarna. Vi får se hur det blir framöver och vad tiden räcker till. Jag ska försöka testa lite rallylydnad med honom någon dag på klubben.

20170318_14203220170318_15314820170318_153134

 

 

Ingen vanlig dag

Idag är det ingen vanlig dag för det är Dastas födelsedag! Sex år gammal blir hon, lilla hjärtat. Dessutom har jag idag bestämt mig för att försöka ta mig tid att blogga igen. Jag har haft skrivsug länge nu men har svårt att hitta tiden. Med universitetsstudier, jobb och tre kelpies blir det inte mycket tid över. Jag är så himla ledsen för att jag inte hade tid att blogga under Sols uppväxt för det hade varit så roligt att ha det dokumenterat och kunna titta tillbaks på. Nu är hon typ vuxen, snart åtta månader gammal. Jag gör ett nytt försök nu. Det börjar hända mycket på hundfronten nu. Sol som börjar bli stor och tävlingssäsongen som närmar sig.

Planen för Dasta är tränatränaträna tävlatävlatävla. I agility såklart. Hon löpte nu i månadsskiftet jan/feb vilket innebär att hon inte kommer löpa förrän typ tidigast i augusti. Vilket i sin tur innebär att om hon ska paras i nästa löp (jag vet inte säkert än) så kommer vi ändå inte missa tävlingssäsongen i år. Vi har missat två år pga valpar, de enda åren som vi varit tävlingsklara, det har med andra ord inte blivit mycket tävlande för Dastas del.

Nu kör vi hårdträning. Agilityträning med fokus på kontaktfält, slalom och handling. Dessutom fysträning, vi har kommit igång med löpträningen igen. Dasta får också träna en del på balansbollen och andra bra övningar som stegträning osv.

20170316_171520

Tjejerna fick sina nya selar idag. För en månad sen köpte jag en ruffwear-sele till Sol. Tyvärr fick den ett litet hål och fransade sig så jag reklamerade den. Sjukt bra kundbemötande av Dogmania. Jag fick behålla den trasiga selen, fick pengarna tillbaka och bytte mot dessa två istället.

20170316_103152

Dasta började sin födelsedag med att sola medan jag vårstädade i hundgården.

20170316_134006

Sen fick hon välja födelsedagsaktivitet så då åkte vi ut till klubben och tränade agility. Dessutom har det blivit en gäng skogspromenader, en löprunda med dragträning och ett födelsedagsben. Hon borde vara nöjd med sin födelsedag 😉

HöstGuld

I helgen var jag på Kalmars agilitytävling HöstGuld och tävlade med Dasta och var funktionär. Det var Dastas första tävling sen valparna, vi hade bara haft tre veckor på oss att träna. Jag är så jäkla nöjd med min hund! Om hon är så här bra utan träning, jag vågar knappt tänka på hur jäkla bra hon kan bli om vi får tid att träna och åka på mer tävlingar.

Det var dubbla klass 1. Första agilityloppet var Dasta sjukt övertaggad. Hon bara flög fram och jag hann inte med. Det blev en del snurrar framför hinder, tre vägran och disk men ändå en bra känsla och hon var med mig hela tiden. Inför resterande tre lopp såg jag till att hålla henne lugn inför starten.

Andra agilityloppet satte vi! Jag hade inte räknat med något bra resultat där eftersom hon hoppar på nedfarterna. Men när vi kom in på upploppet hörde jag klubbkompisar skrika och jag hann tänka vaaa är vi felfria?! Körde järnet på sista raksträckan och tyvärr rev Dasta näst sista hindret. Så surt! Om det inte varit för det hade vi kommit trea och fått pinne. Nu blev det en sjätteplats istället och bästa tiden för de med fem fel.

Båda hopploppen var riktigt roliga och kändes såå bra men tyvärr blev det fem fel på slalomet i båda loppen plus ett rivet hinder i det ena och en snurr (vägran) framför en tunnel i det andra. Jag sprang för sakta så hon vände sig om efter mig. 

Nu vet vi vad vi ska träna i vinter. Kontaktfält, slalom, raksträckor och hoppteknik. Dags att ladda om inför Sydostcupen och KM på hemmaplan på lördag. Ska försöka hinna med ett par träningspass i veckan.

Sol var också med på tävlingen. Hon miljötränade och charmade alla på området. Det kändes som att ha en labrador, lite rultig och viftade på hela kroppen. Förut var hon lite osäker på andra hundar men det har tydligen gått över för nu var hon skitglad och ville hälsa på alla hundar och människor. Vi träffade en annan kelpietik som Sol lekte med och trodde att hon hade fått en ny mamma! 

På söndagen var jag skrivare halva dagen. Det var jättekul att sitta i tältet och se massa klass-3-hundar. Men sen var jag tvungen att åka hem till mina egna hundar. Vi åkte ut i skogen och spårade. Jag testade att byta ut en av Cruts leksaker mot en spårpinne och han tog den utan tvekan och ville inte ens släppa för att leka som belöning. Heja Crut!

Skitväder, spår och miljöträning

När det är såhär dåligt väder blir hundträningen lidande. Är jag ensam om det? Vi har haft extremt blåsigt och väldigt mycket regn i säkert en vecka nu. Fruktansvärt tråkigt och tröttsamt. Jag borde verkligen ha tränat agility eftersom vi ska tävla på lördag. Men motivationen finns liksom inte. Kelpies gillar inte regn, det är med stor tveksamhet de går ut när det regnar. Och därför har det ekat tomt här också, eftersom vi inte har gjort så mycket, och lite för att jag har hemskt mycket plugg just nu.

Promenaderna kan vi ju inte undvika, så vi har släpat oss ut och gått några långa blöta rundor. Men träningen sker inomhus i detta höstrusk. Dasta har tränat på tasstarget (kontaktfältsträning) och balans på pilatesbollen. Sol har jag tränat grunder med, ögonkontakt och handtarget. Crut har inte fått träna så mycket. Jag upptäckte att han blir som tokig när det är hans tur då vi tränar inomhus så det har helt enkelt blivit mycket passivitetsträningen i hundrummet för hans del. Några lugna fokusövningar och lite balans på pilatesbollen också.

I fredags var det uppehåll en stund så då släpade jag med sambon ut i spårskogen. Sol fick sina första spår, med retning och husse/matte i slutet. Vi gjorde tre stycken korta spår, jag höll i linan på första och andra. Det var häftigt att se vilken skillnad det blev på henne så snabbt.

Sambon fick lägga spår till Crut och även gå det med honom. Han har som de flesta män nog har, lite svårt att släppa loss och leka med hundarna. Han har ju knappt tränat hund alls, detta var andra gången han spårade med Crut. Så jag la hård press på honom och sa att det är väldigt viktigt att Crut leker nu för annars kommer han förstöra Cruts nyfunna föremålsintresse i spåret (ja, jag överdrev lite). Men det hjälpte! Crut lekte jättebra med Calle som kunde vara rolig.

Dasta fick också sitt första spår sen innan valparna och hon spårade superduktigt. Det är roligt att tänka tillbaks på hur hon var i början. Hon hade alldeles för bråttom och missade varenda vinkel. Nu har hon lagom fart, ändå tryck i linan och spårar noggrant.

I helgen blev det en del miljöträning för Sol. I lördags var vi hemma hos min mamma, första gången hon var där. Stencool såklart. Hon fick hälsa på Chilla och min gamla katt Messi som bor där. I söndags fick Sol följa med hem till mina svärföräldrar, utan de andra hundarna som stöd denna gången. Hon var nyfiken på deras lilla hund och ville gärna hälsa men det ville inte Dixie. Sol hade inga problem att koppla av utan sov sig igenom den största delen av besöket. Sedan på kvällen fick hon hänga med mig till klubbstugan på agilitymöte. Där charmade Sol hela gänget. Lika cool som alltid. Hon kollade in läget och hälsade på alla. Sedan när mötet började somnade hon på sin filt och sov tills mötet var slut, då gullade hon lite till med alla människor innan vi åkte hem. Jag älskar den här hunden. Hon har ett sånt härligt lugn som jag saknar hos framför allt Crut. Det gäller att bevara det lugnet!

Idag blev det spårning igen. Det har regnat hela dagen men framåt kvällen kikade solen fram bakom molnen så då åkte vi ut till skogen. Jag kände framför allt att jag behövde göra något roligt efter allt plugg hela dagen. Det blev en promenad och spår för alla tre. Inget särskilt med Dasta, hon spårade lugnt och säkert som vanligt. Sol fick sina två första spår med liggtid och utan retning. Det första var lite osäkert men på spår nummer två verkade hon ha fattat galoppen och spårade jättebra. Jag älskar hennes föremålsintresse, efter spåret fick hon leksaken och bar den hela vägen till bilen. Skillnad mot de andra. Crut släpper när jag inte gör leksaken rolig längre. Dasta springer iväg med leksaken och när jag ropar på henne kommer hon och lämnar kvar leksaken. Heja Sol, du är bäst! Eftersom Crut var sist var han riktigt taggad då han hade suttit i bilen och laddat upp. Han spårade väldigt bra men med väldigt mycket tryck i linan. Jag hade lagt ett spår med tre vinklar och en leksak i varje hörn till honom, plus en på slutet. Inte en enda miss, kanonbra!

14600605_10154676709833447_1977115710_o.jpg

Imorgon lovar jag att jag ska träna agility, och på torsdag (även om det regnar). Skärpning Emma!

Vandringssug

Jag är så himla sugen på att vandra! Det vore helt fantastiskt att åka upp till fjällen och gå en ordentlig långtur, bara vandra med hundarna i flera dagar och njuta av utsikten. Tyvärr finns inte riktigt möjlighet till sådan aktivitet just nu. Dels för att vi har en valp, för att tiden saknas, det kostar mycket att åka så långt upp osv. Dessutom har jag en knäskada som inte gynnas av några längre promenader. Kanske nästa år.

Istället stillade jag mitt vandringssug lite på hemmaplan i helgen. I lördags gick jag och pappa en vandringsled runt sjön där jag bor. Leden är åtta kilometer lång. Ingen sträcka direkt men det blev ganska lagom eftersom Dasta och Sol var ensamma hemma och mitt knä egentligen inte borde gå alls tydligen.

14522128_10154653226898447_2039275076_o.jpg

Far och Demsi, typ den enda hunden vi haft som kan gå ordentligt i koppel. När vi köpte honom 2 år gammal sa de att hans enda problem var att han INTE kunde gå i koppel. Ville de ha hundar som drar eller?! Han går ju perfekt bakom…

14513638_10154653226943447_14081709_o

Denna rundan fick Crut gå i dragsele och midjebälte. Trist att han sträckt sig och inte får springa lös.

Jag var sugen på mer vandring så i söndags åkte Crut och jag en bit till Stampaleden, en vandringsled i närheten. Den var också åtta kilometer lång. En mycket roligare led än den förra. Här var det mer variationen på stig/väg och omgivningen. Allt ifrån mossar, gammal barrskog, ung barrskog, gammal lövskog, ung lövskog och så vidare. Det varierade hela tiden. Dessutom gick vi över ett gäng åar och förbi några dammar. Det var en mycket skön minivandring. Härligt med lite egentid och kvalitetstid med grabben. Den här turen fick Crut gå i sele och långlina.

14550502_10154653233808447_1764691904_o

14513796_10154653233363447_2046148784_o14572638_10154653233673447_503410857_o

14536496_10154653233353447_513271170_o

Det är lätt att bli hemmablind, men Småland är ju faktiskt också vackert. Speciellt nu på hösten med alla fina färger. Jag tror nästan att hösten är min favoritårstid, åtminstone hundmänniskan i mig. Det går att göra mer hundigt på hösten när temperaturen är lägre än på sommaren, och naturen är helt klart finare än på våren.

Än är inte mitt vandringssug stillat. Jag håller på att kika på vad det mer finns för leder häromkring. Kanske kan vi gå på minitur igen på lördag redan. Tyvärr är inte mitt knä lika lyckligt över den här aktiva helgen som resten av jag är. Jag har riktigt ont nu, har haft ont i över ett år och det blir bara värre och värre. Idag tog jag äntligen tag i att ringa en fysioterapeut, det börjar bli ohållbart med ständig smärta.

 

Hundhelg

Den här helgen har jag haft en riktig hundhelg! Min sambo jobbade dygn så jag var ensam med hundarna från lördag morgon till söndag kväll. Vi hann hitta på massor av roliga saker tillsammans!

Först gick min pappa och jag en vandringsled med Crut och pappas golden Demsi. Sen packade jag in alla tre hundar och träningsgrejer i bilen och körde mot klubben.

Dasta och jag tränade agility. Jag har kommit fram till att jag behöver träna på banor. JAG, inte Dasta. Jag måste verkligen gå en kurs i handling med Dasta, kan behöva lite experttips för hur jag ska handla den hunden. Det är stor skillnad på en liten kelpie och en klumpig golden… Jag ska prata med agilitysektorn (som jag är med i) och se om vi inte kan ta hit någon instruktör, typ Matilda Hemborg, under hösten. Vi har redan en kurs bokad för Annica Aller men det blev så dyrt att jag inte har råd (fattig student). Dasta behöver finslipa slalomet lite, men oftast sätter hon det bra nu. Vi behöver träna på olika ingångar och öka hennes säkerhet och därmed farten. Sen är det ju de där j*vla kontaktfälten, Dasta hoppar på nedfarterna på balansen och A:et. Jag försöker fixa det provisoriskt till de kommande två tävlingarna och sedan ska jag använda vintern för att lära in ett targetbeteende på kontakfälten.

Dasta supertaggad på agility och Sol har inga problem att vara ensam i bilen.

Crut fick träna lydnad. Han har troligtvis fått en sträckning i vänster bak. Efter att ha sprungit mycket haltar han kraftigt efter att ha legat stilla en längre stund men går sedan som vanligt igen. Jag hade två veckors koppelvila men det kom tillbaks igen så nu kör vi tre veckor till i koppel. Därmed blir träningen med honom begränsad. Vi tränade linförighet, att han inte ska hoppa på mig i starten när jag säger fot. Vi la också fokus på att skilja mellan sitt, ligg och stå. Crut tar ofta fel på vad jag säger… Dessutom tränade vi stadga vilket han blivit sjukt duktig på under sommaren då vi tränat mycket på det.

Sedan körde vi vidare till ett närliggande träningsområde, där Sol fick miljöträning. Vi tränade lite passivitet. Att gå på röd mark, vilket var väldigt spännande, hon luktade jättemycket på det konstiga materialet först. Vi lekte på en ny plats, fotbollsplanen. Och så fick hon vara uppe på höjdhoppsmadrassen, ytterligare ett nytt underlag. I närheten spelade de typ landhockey, det small i alla fall väldigt mycket om dem, det körde en del bilar vid parkeringen intill och var en del folk i rörelse så det blev bra träning för lillskruttan.

Sen åkte vi vidare igen, in till stan denna gången. Där fick alla hundarna varsin stadspromenad. Reflekterade över vilken skillnad det är på Crut nu mot när vi bodde i Kalmar. Då började han skälla vid övergångsställen, eller bara när vi gick över vägen. Nu kan vi stå still och vänta medan en bil passerar och sedan går han lugnt över vägen. Dessutom tar han ofta kontakt med mig och drar inte i kopplet. Otrolig skillnad! Dasta gillar inte stan, hon vill alltid springa lös, men hon sköter sig i alla fall. Lilla Sol, det går inte så snabbt att gå med henne i stan. Det är mycket att titta och nosa på. Spännande cyklister, fåglar, människor, musik osv. Det är väldigt mycket för henne att ta in och detta var bara andra gången hon var i stan.

Vi kom hem framåt åtta på kvällen, då var både jag och hundarna helt slut. Det var skönt med en lugn kväll med filmtittande i sängen och mys med hundarna.

På söndagen ville jag vandra mer så Crut och jag åkte ensamma till en vandringsled en bit bort och gick en tur där. När vi kom hem rastade jag tjejerna och sedan åkte vi alla till min kära farmor. Crut och Dasta fick vänta i bilen. Det var Sols första hembesök hos någon annan. Hon vågade inte gå in i trappuppgången så jag bar in henne, satte ned henne innanför farmors dörr, hon sprang in superglad, kollade läget lite, hälsade på farmor och somnade sedan. Jag gick ut med henne en gång, annars låg hon och sov hela tiden när vi var där. Miljöstark, hon sköter sig ju bättre än de vuxna hundarna!

Efter farmorbesöket åkte vi ned i skogen bakom klubben. Jag la ett spår till Crut och gick en runda i skogen med alla tre medan det låg till sig. Kom på att spårlinan hade blivit kvar hemma, tur då att man har ett gäng hundar för det blev ju en rätt bra lina av tre läderkoppel ihop. Crut spårade dunderbra, markerade alla tre leksaker och lekte, stannade vid båda snusdosorna och väntade på gotte. Han har gjort en otrolig utveckling i spåret. Så stolt över hur han jobbar i spåret! Mindre stolt över mig själv som tar tillbaks honom ”nämen där gick jag inte, jag gick ju här”, det visade sig att Crut hade rätt för leksaken låg precis där han hade gått. Hehe… lärdom av detta? Lita på hunden!

Innan hemfärd blev det agilityträning med Dasta igen. Det var samma bana som dagen innan. Vi tragglade kontaktfält mest och körde igenom banan ett par gånger. Sedan lekte jag lite med Sol innan vi åkte hem. Var inte hemma förrän åtta på kvällen igår heller. Helt slut med kanske ännu tröttar hundar.

Idag är det vilodag som gäller för hela gänget!

14536835_10154653226928447_1262179096_o.jpg

Världens bästa valp!