Skrytinlägg

I brist på träning denna helgen drömmer jag mig tillbaks till de senaste träningspassen. Ett riktigt guldpass var i måndags. Jag har varit lite halvdålig på att träna med andra och mycket störning med Sol, vilket gjort att hon blir betydligt sämre när det är mer runt omkring än hon är van vid.

I måndags var vi i alla fall på den öppna gemensamma träningen på klubben. Det var lite prova-på-lydnadsträning, jag går mest på de träningarna för att Sol ska få träna med störning och många andra hundar runt omkring. Hon skötte sig galant, verkligen! Förra måndagen och i början på detta passet var hon väldigt störd när någon hund körde agility precis bredvid lydnadsplan. Hon går igång och blir taggad på det. Vi hade också en liten hund bredvid oss som lät väldigt mycket när den lekte och den blev Sol också störd av och ville leka med. Det tog en liten stund, men sen hade hon fullt fokus på mig och struntade både i morrande lekande hundar och agilityhundar. När passet var slut körde vi ett eget träningspass. Det var ett gäng till på lydnadsplan, så det var ganska trångt. Det kryllade av folk och fä uppe vid klubbstugan intill planen och precis intill körde de fortfarande agility. Jag hade Sol lös och hon hade inte en enda (synbar) tanke på att göra något annat än att vara med mig och hon gjorde dessutom ett riktigt bra lydnadspass. Så himla härlig känsla att ha en hund man kan lita på, som kan vara lös trots massor av störning och jag behöver inte oroa mig minsta lilla för att hon ska sticka och hitta på bus eller dumheter. Fantastiska hund! Jag har sagt det från första stund vi fick hem Sol och säger det igen, den hunden är allt jag någonsin kunde önska mig plus lite till. Helt jävla underbar rakt igenom!

Bästa lydnadsloppan 😀

En bild från i tisdags då jag fyllde åt och husse inte kunde säga nej till att följa med ut i skogen med hundarna 😉 Sol fick ett hussespår med fem pinnar och två vinklar. Alla pinnar in och fina vinklar. Heja spårkelpien! Hon har vuxit ur morsans sele så nu får hon låna Cruts istället, men den är lite stor. Snart dags att måttbeställa en egen björkis nomesele till lillan.

Dasta fick också ett spår, hon är ju duktig på att spåra och gillar att göra det. Men det känns inte som att hon jobbar på samma sätt i spåret som de andra två, hon spårar på så lugnt och fint och hittar sitt godis på slutet bara, känns som att vara på promenad med henne men hon går i spårkärnan hela tiden, haha!

Sen fick ungdomarna träna uppletande också. Både Crut och Sol letade på riktigt bra. Crut brukar kunna bli stressad och skalla till och inte slå på nosen men han jobbade riktigt bra hela tiden. Sol har haft en tendens att söka jättebra på första skicket och sen ”ge upp” när hon hittat ett föremål och det går inte riktigt att få ut henne på djupet igen. Men denna gången jobbade hon super. Kul också eftersom det var första gången vi tränade uppletande efter att hon sprang in i en stubbe och skrek till och tappade allt driv då hon troligtvis blev lite rädd eftersom hon fick ont… Skönt att det inte satt kvar!

Åh nu vill jag ut och träna! Men istället måste jag nog lägga mig och vila 😦

Energiboost

Det är väl fantastiskt vilken energi våra hundar kan ge oss?! Vi har varit på kalas idag och jag var så himla trött och opepp när vi kom hem vid halv sex. Men hundarna skulle ju ha en promenad åtminstone. Jag kollade instagram och fick se massor av bilder på andra som spårat idag. Det gjorde mig sugen på att också spåra! Jag tog med mig spårpinnarna från frysen och packade in hundarna i bilen. La ett ca 200 meter långt spår med sex pinnar och tre vinklar på en åker till Sol. Sen gick vi en halvtimme i skogen. Jag var så himla trött, tunga fötter och tunga ögonlock…

Kom tillbaks till bilen, selade på och åkte iväg bakom Sol. Vilken fröjd! Första pinnen greppade hon inte men stannade och tog den när jag lekte lite med den. Efter det tog hon varenda pinne och det blev julafton varenda gång. Fasen vilken spårhund jag har i henne. Hon är fortfarande lite osäker på vinklar men träningen börjar ge resultat, det är ändå inte många spår vi hunnit med sen vi började vinkla. Så fantastiskt spårnoga med nosen i backen. Det var hyfsat nygödslat på åkern men det var inget som berörde Sol överhuvudtaget. Heja Solen! Efter det fantastiska spåret var min trötthet som bortblåst. Sol fyllde mig med energi! Istället för att packa ihop och åka hem fortsatte vi träna lite till.

Vi tränade på att greppa och hålla fast i bitstocken. Springa och hämta och komma tillbaka och fortsätta leka tillsammans istället för att försöka döda den själv. Sol fick också träna passivitet, hon lägger sig ganska snabbt men kan ibland resa sig upp och vandra runt lite innan hon lägger sig igen. Betydligt lugnare än Crut i alla fall!

Jag var sugen på ännu mer träning! Tänkte att Crut skulle få göra något också så jag vallade en uppletanderuta på åkern. Jag har aldrig kört uppletande utanför skogen. Men se det gick ju bra det med. Crut hämtade båda två föremålen direkt. Jag blev sugen på att träna uppletande med Sol också så även hon fick två föremål som hon tog klockrent! Sen var jag sugen på att träna lite till så Crut fick leta upp två nya föremål. Då blev det lite mycket spring och lite hjärna. Att jag aldrig lär mig att sluta i tid! Dasta fick bara en godisruta, hon kan ju inte hämta föremål. Sen åkte vi hemåt, hundarna trötta och nöjda och jag fylld med ny energi.

I förmiddags innan kalaset körde jag ett lydnadspass med Sol. Vi tragglar på med siktet inställt på startklass. Idag tränade vi på ingångar, fotposition, fot, stadga, apportering och sitt/ligg. Vi kämpar vidare med att hon ska kunna hålla kvar apportbocken även när hon sätter sig ned, att hämta är absolut inget problem. Sol älskar apportbocken mer än sina favoritleksaker! Jag började säga loss innan belöningskommandot och det verkade hjälpa henne att förstå att hon skulle hålla kvar tills jag sa det. Vi fick några fina lyckanden men också några misslyckanden. Vi jobbar vidare med den. Dasta fick träna slalom och stegen och Crut lite rallylydnad. Han var lite skällig men annars börjar det likna rally nu.

Sol fick följa med på kalaset och socialisera sig med alla människor och barn. Hon är guld i sådana lägen, så lugn. Nu tar vi kväller! Fortsatt trevlig helg allesammans 🙂

Några bilder på Sol från förmiddagens lydnadsträning. Passivitets-Sol!

Trivselkväll

Igår var det årets första trivselkväll på klubben. Det är en träff då det brukar komma väldigt många hundar med sina mattar och hussar. Det är olika ledare varje gång och man får prova på lite olika saker. Förra året var jag på massor av sådana men satt bara i utkanten med Crut och tränade mest passivitet och att vara i närheten av andra hundar. Igår var det Sols tur att testa och denna gången fick vi prova på rallylydnad.

Sol har skällt ett par gånger på andra hundar på håll så därför kände jag att hon behövde träna på att vara runt andra hundar. Det är ju nästan aldrig någon på klubben när vi tränar. Först reste hon ragg, viftade på svansen och ville hälsa på alla. Raggen försvann ganska omgående och hon ville bara hälsa och leka. Vi befann oss mitt i ett enda stort virrvarr av massor av olika hundar. Sol och jag satt ned och observerade de andra hundarna en del. Efter en stund kunde hon fokusera på mig trots alla störningar runt omkring. Vi testade lite olika rallylydnadsskyltar och pratade med andra hundmänniskor.

Vi provade även ett lydnadshopp (som vi har tränat på utan störning). Det var inga problem för henne att sitta, stanna kvar och bli lämnad för att sedan hoppa och komma till mig, trots alla hundar runt omkring oss. För mig är det en stor sak att ha en sådan hund, för Dasta men framför allt Crut har väldigt svårt för andra hundar eftersom de tyvärr blivit påhoppade många gånger. För mig är det stort att ha en hund som kan vara lös mitt i smeten och ändå ha fokus på mig (Dasta kan ju det på agilityplan åtminstone). Jag måste bara lära mig att lita på Sol och inse att hon inte är som de andra, det finns ingen anledning att vara orolig.

Innan träningen med Sol hann jag köra lite snabb agility med Dasta. Det blev inte så bra eftersom jag hade tidspress. Imorgon ska jag åka ned till klubben igen, förhoppningsvis står samma bana kvar så att jag kan gå den lite noggrannare och göra ett bättre lopp. Dasta ska träningstävla på fredag.

Innan vi åkte hemåt tog jag ut Crut. Då hade de flesta hundarna hunnit åka hem. Vi tränade lite passivitet och tog oss igenom hela klubben ned till änden och tillbaks igen med några stopp. En ganska stor prestation för Crut att gå igenom ett område där han blir stressad pga träningsförväntningen och även osäker pga alla hundar som eventuellt kan komma och äta upp honom.

 

Planer

Kikar på vad det finns för starttävlingar i lydnad att anmäla Sol till. Hon är inte startklar än men jag har som mål att starta henne i sommar. Vi har lagt mycket tid på att spåra under vintern och våren. 1-2 spår i veckan har det blivit. Nu lägger vi det åt sidan lite och flyttar fokus till lydnaden. Kanske ett spår varannan vecka för att hålla kunskaperna färska och jobba vidare med pinnarna. Annars planerar jag många korta lydnadspass flera gånger i veckan. Dessutom ett agilitypass varje vecka så att vi sakta men säkert utvecklas där också.

Sol är anmäld till sin första utställning. Juniorklass på hemmaklubben 13e maj. Alltså om ca 5 veckor. Vi måste börja träna på att vänstervarva och stå snyggt. Och att stå still medan man känner och klämmer på henne.

På sistone har hon börjat skälla lite på andra hundar på håll så jag måste få till fler pass på klubben när det är andra hundar där. Den träningen börjar imorgon då det är trivselkväll på klubben. Kan vara bra att träna lite på det inför utställningar och tävlingar…

Framtiden ser ljus ut. Fy sjutton vad roligt att ha en lovande unghund!

Min stjärna!

Fyraåringen

I lördags fyllde Crut fyra år. Det är väl gränsen till när en hund anses vuxen och helt mogen. Så redigare än så här blir gossen alltså inte, haha! Crut hade inte lika tur med vädret på sin födelsedag som Dasta. Det regnade och snöade i princip hela dagen. Jag hade egentligen tänkt spåra med Crut på hans dag, men det blev en sväng till brukshundklubben för lydnadsträning istället. Tjejerna fick träna agility. Dessutom en långpromenad i skogen och uppletande. På kvällen sprang vi en runda också. Ingen speciell dag alls, stackars Crut. Han fick inte ens någon present… Jag är inte jättenoga med hundarnas födelsedagar, inte så att jag bakar tårta till dem och sånt som jag har sett att andra gör. De vet ju ändå inte att de fyller år. Ett grattis och någon rolig aktivitet får räcka.

Planerna för Cruts framtid då? Jag fortsätter träna lydnad som om vi någon gång skulle tävla, men det ska vi ju troligtvis inte. Jag har funderat lite på rallylydnad och nosework. Kanske skulle han kunna tävla i någon av de grenarna. Vi får se hur det blir framöver och vad tiden räcker till. Jag ska försöka testa lite rallylydnad med honom någon dag på klubben.

 

 

Klubbonsdag

Igår kväll var jag och Crut på brukshundklubben, tredje onsdagen i rad. Äntligen har alla kurser kommit igång igen så vi kan träna på att träna kring andra hundar. Jag har knappt inte varit på klubben en enda gång i sommar, om man bara tränar lydnad finns det liksom ingen anledning att åka dit för att träna ensam. Då duger i princip vilken gräsplätt som helst. Inom kort blir det mer tid på klubben för att träna agility med Dasta (och Sol).

Hur det går att träna runt andra hundar då? Jag håller fortfarande ganska stort avstånd men börjar närma mig de andra hundarna successivt. Det kommer tillfällen då Crut börjar gruffa, morra på någon annan hund och reser lite ragg. Oftast är det under transportsträckor till och från planerna. Jag är ändå glad att det händer för annars hade jag inte kunnat rätta honom när han gör fel och han är oftast väldigt lätt att bryta. Det gäller dock att jag är med hela tiden, både för att hinna läsa Crut och reagera innan han gör något. Men jag måste också läsa hundarna runt omkring oss för att kunna avgöra hur långt ifrån jag behöver vara för att Crut ska lyckas. Med tiden har jag lärt mig vad för typ av hundar han tål och vilka som skrämmer honom.

När vi tränar på klubben håller vi oss till enkla saker. Meningen är ju egentligen inte att träna lydnad utan att träna på att vara runt andra. Det blir mycket linförighet, lite inkallning med kort avstånd. Mest för min skull, för att jag ska se att han inte gör något dumt så att jag kan börja lita på honom. Vi tränar även en del stadga och ställande under gång. Jag har tränat väldigt mycket på stå och ställande under gång på sistone. Igår testade jag att köra in ett läggande under gång mitt i och tänka sig han gjorde rätt. Annars har Crut en förmåga att blanda ihop ställande och läggande. Vi tränar också mycket passivitet när vi är på klubben, då försöker vi sitta ganska nära andra hundar.

Det går bättre och bättre. Jag ska försöka fortsätta att ge Crut minst en dag i veckan på klubben. Han behöver det för att utvecklas.

Bild från förra veckan. Då höll vi större avstånd än igår, det är ett gäng lydnadskursare där bakom.

 

 

Ominlärning av moment

På senaste har jag börjat med att lära om ställande under gång och framförgående, då de båda blivit lite fel från början av olika anledning.

Ställande under gång

Det här var det lättaste. Jag har använt kommandot ”stanna”, av lathet egentligen, det är ju lättare i inlärningsfasen. När man sedan kommer lite längre i lydnaden är inte det där ”stanna” så mycket värt. Crut hade ju ingen aning om vad stå var. Det går inte att få honom att ställa sig från sittande/liggande om jag har ”stanna” som kommando för stå. Det säger ju sig självt, även om själva momentet ställande under gång blev snyggt med ”stanna”. Nu har jag jobbat med att byta ut kommandot till ”stå”, vilket var relativt enkelt. Jag har jobbat med det på tre olika sätt.

Jag började med att låtsaskasta en leksak, då springer han ut och tvärnitar, precis när han ställer sig har jag sagt ”stå”. När han började fatta detta (ibland la han sig ned) började jag backa med honom framför mig. Till en början stannade jag själv då kommandot ”stå” kom, när jag såg att han blev säkrare och förstod fortsatte jag själv att backa en bit. När han var säker på det började jag gå fritt följ, då stannade jag själv också i början. För att sedan kunna utföra momentet i sin helhet. Under de här träningspassen har jag hela tiden backat tillbaks och upprepat de tidigare stegen för att variera träningen och påminna hunden.

Framförgående

Det här var det svåra eftersom jag har fått ett kraftigt oönskat beteende i framförgåendet. Jag gick lydnadskurs med Crut våren 2015. Då hade jag aldrig tränat framförgående, vare sig med Crut eller någon annan hund. Jag valde det som ett av momenten att fokusera på under kursen. Det skulle jag inte ha gjort med den instruktören…

Vi använde oss av sådana ”framförgåendepinnar” med sugpropp i toppen att lägga belöningen på. Enligt instruktioner jobbade jag upp Cruts vilja att gå till pinnen. Den viljan växte och blev lite väl stor. Han drog som en vettvilling och skällde. Ibland skällde han lite och ibland extremt mycket. Jag som känner Crut upplevde skällandet som ett stort problem men instruktören sa bara att det är lätt att fixa till sedan. Hon menade att nu ska vi bara fokusera på att få honom att gå till pinnen, kunna stanna framför, ta belöningen, vända och gå likadant tillbaks till den andra pinnen. Sedan var kursen slut och där stod jag men en galet skällande hund och utan instruktioner om hur jag skulle gå vidare. Så fel det kan bli, jag skulle ha ifrågasatt mer. Men det har jag lärt mig nu, instruktören har inte alltid rätt – JAG känner min hund bäst.

Efter detta lät jag momentet vila till våren 2016 då jag frågade Helen Kjellander hur jag skulle göra detta. Hon tittade på momentet och gav mig lite tips. Men sedan har jag låtit momentet vila ytterligare till i fredags. Det enda jag har jobbat med lite sen i våras är att Crut ska kunna sitta framför pinnen med belöning på utan att skälla. Det har tagit mycket tålamod att bara komma så långt.

Nu har jag hur som helst fått honom lugnare i samband med de här förbannade ”stresspinnarna”. I fredags började jag träna honom på att stå framför pinnarna, med mig bakom, i slakt koppel och sedan få gå fram och ta belöningen på ”varsågod”. Första passet med den träningen resulterade i mycket skall och en frustrerad hund. Kanske var matten också något frustrerad.

Ikväll körde vi ett sådant pass igen. Och tänka sig nu fattade han grejen. Inte ett enda skall på hela passet. Han satte sig ned några gånger men en gång såg jag att han var på väg att sätta sig ned men kom på själv att han skulle stå. Sjukt imponerad att han fattat så snabbt och dessutom höll sig relativt lugn. Nu får jag in ”stå”-träningen på ytterligare ett ställe då jag använder mig av det kommandot här med. Nästa steg är att utöka avståndet till pinnen.

Innan vårt lilla lydnadspass idag körde vi även ett pinnspår på gräsplanen. Pinnspåren har fått vila i en månad medan vi gick på sökkurs. Crut hade inte glömt hur man gör. Jag upplever att vila många gånger ger ett bra resultat. Han markerade alla 12 pinnar med frivilliga liggmarkeringar. Snart kan jag nog börja köra pinnspåren i lina, just nu använder jag bara ett vanligt koppel.

Crut har aldrig legat särskilt mycket i sängen. Han är mer en soffhund. Vi köpte en ny säng i söndags och nu har han börjat ligga där. Den var tydligen skön!

Hur länge tränar ni?

Igår när jag planerade ett lydnadspass med Crut fick jag en tanke om tid. Hur länge tränar vi? Åtminstone jag har ingen som helst uppfattning om tid då jag tränar hund. Jag startade stoppuret på mobilen. 27 minuter landade gårdagens pass på, med alla passivitetspauser inräknade. Då tränade vi på tre olika saker, två varv. Bakom, ställande och stadga med mig dold.

Jag tränar ofta på skolgården bakom vårt hus, där finns en stor gräsplan som är perfekt för hundträning. Vi har tom ett plank, och om jag vill träna i inhägnad kan vi vara på förskolans gård. Att jag har så nära till träningsplanen gör att jag ofta kör kortare pass. Om man åker till klubben blir det väl oftast att man kör en längre stund när man ändå är där liksom.

Igår tyckte jag att passet kändes kort. Men att koncentrera sig i 27 minuter är ändå ganska mycket, eller? Trots att vi hade många kortare pauser. Jag ska ta tiden på våra träningspass ett tag framöver för att få en uppfattning om hur länge Crut kan hålla koncentrationen. Det skulle vara kul att veta hur länge andra tränar också.

Stadga med dold matte. Något Crut haft mycket svårt för men som börjar släppa nu.

Måste visa den här sötisen som var i trädgården igår fm. Vi har jättemycket igelkottar där vi bor.

Planerad träning

På sistone har jag blivit bättre på att planera min träning. Mestadels för att jag lättare får in passivitetsträning i träningen om jag har lagt upp det någorlunda. Men också för att få lite struktur på vad jag tränar för att kunna hålla en varierad och effektiv träning. En annan stor anledning till att planera vad vi ska träna är för att vi inte ska träna på för många olika saker på ett pass. Tidigare har jag i princip bara gått ut och kört lite vad jag känner för istället för att tänka efter vad vi behöver träna på. Jag skriver inte ned någon träningsplan utan har det bara i huvudet.

Idag var tanken att träna på YA!, bakom och stadga, i den ordningen. Jag börjar och avslutar alla träningspass med minst 30 sekunder passivitet. Dessutom lägger jag in minst 30 sekunder mellan varje moment och några tiosekunderspauser mitt i. Ibland kör jag två varv med momenten, men idag blev det bara ett. Nu tänker ni kanske att jag har fasligt korta pauser, men det finns en tanke med det, nämligen att det blir av. Och att vi ska hinna träna också. Jag kommer vara tvungen att träna passivitet hela Cruts liv, varje träningspass. Just för att han har så svårt för det måste jag alltid påminna. På tio sekunder hinner Crut varva ned och sätta sig, komma in i lugnet. På 30 sekunder hinner han lägga sig ned. Med alla de här småpauserna håller han sig lugn genom hela passet och vi undviker på så sätt skall. Sen tränar vi självklart längre stunder med passivitet också, som när vi åker till klubben endast för passivitetsträning.

Passivitet i blåbärsskogen.

En jättebra grej som kommit helt automatiskt i sommar. Jag har plockat mycket blåbär. I början låg Crut och hade stenkoll på mig, så fort jag gjorde minsta ansats att resa mig upp sprang han iväg. Nu slappnar han av, äter lite blåbär, lufsar runt, spanar. Precis innan jag tog bilden ovan satt han där uppe med ryggen mot mig, avslappnat på sniskan. En av de bästa sakerna jag vet är att se min stressade hund avslappnad.

Regnträning

Jag har försummat Crut något fruktansvärt i veckan. Jag har varit helt slut och utarbetad, knappt orkat gå med honom ens. Men egentligen är det nog väldigt bra för Crut med några vilodagar, och inte verkar han ha lidit någon nöd direkt. Idag hade jag i alla fall återfått lite energi så efter jobbet gick vi en långpromenad.

På promenaden träffade vi ett rådjur, jag kallade in Crut och satte jag mig på huk för att ge honom godis. När jag sedan reste mig upp och Crut sprang iväg såg jag en kanin precis bredvid mig. Den studsade över stigen mitt framför fötterna på mig och fortsatte ned i skogen helt lugnt. Skumt, vildkaniner brukar ju vara väldigt skygga.

Efter promenaden gick vi ett pinnspår med 14 pinnar, ca 15 meter mellan varje. Crut var lite skällig vid pinnarna i den första delen av spåret, något han inte brukar vara. Jag är ändå nöjd att vi fick alla pinnarna med in. Crut tycker spåret är roligare än till och med de bästa leksakerna så vi har fått jobba hårt för att få fram föremålsintresse i spåret.

När vi hade spårat klart började det regna, ganska rejält. Jag hade tänkt ut vad jag skulle träna under ett lydnadspass, men la om det lite för att utnyttja regnet. Med en kelpie, åtminstone de flesta jag känner, är det ganska viktigt att träna i regn. Annars är det rätt kört om det skulle regna på tävling. Istället för att träna sittande stadga fick han ligga i det blöta, och istället för att träna ställande blev det läggande. Och lite fritt följ för att kolla om han tappade någon fokus där på grund av regnet, vilket han inte gjorde. Platsläggningen låg han superbra på med grym fokus på mig. Däremot var han lite tveksam till läggande under gång, han verkade tycka att det räckte att ligga med framdelen, eller kanske bara stå still istället? Nåja några läggande fick vi till och nästa gång det regnar går det säkert bättre! Jag har ändå full förståelse att en hund från Australien inte vill ligga ned i kallt och blött gräs. Det är ganska skönt att de inte gillar regn, då kan man med gott samvete hålla sig mestadels inomhus när det är busväder.

På vår instagram finns en kort filmsnutt på en bugandes Crutis, emwi93 heter vi där för den som vill kika.

Ligga i blött gräs i ösregn, uäk! Men ok om jag får korv…

Tror Crut hellre ville gå in än att ta denna fjantiga kelfie!